Vänskapsförbundet Sverige-Nicaragua (VFSN)För en rättvisare värld

Kommunalvalet – en seger för FSLN

VFSN:s koordinatör Erich Chavarría ger sin syn på valkampanjen och valets efterspel i Nicaragua. Efter att ha följt vad som hänt på plats och vad som skrivits i nicaraguansk och utländsk press är han bekymrad över utvecklingen.

Efter valkampanjen avslutats och valdagen passerat kände jag att det fanns ett behov av att skriva en artikel som ger min syn på kommunalvalet i Nicaragua 2008. Först och främst har det rått stor förvirring kring valresultatet och främst att det skulle ha förekommit fusk med valresultatet. Som nicaraguan bekymrar det mig att både nationella och internationella medier fokuserar på det påstådda valfusket eftersom det är något som skadar mitt land. Med detta vill jag inte säga att det inte fanns fel och brister i valet, något som dock förekommer i fler länder. Men till syvende och sist är det vi nicaraguaner som måste rätta till dessa fel. Jag skriver detta eftersom högerns internationella allierade talar om att interferera i Nicaraguas nationella angelägenheter. Årets kommunval har i större utsträckning än tidigare valpolariserat samhället och om jag ska vara ärlig är inte heller jag opartisk i mina åsikter om kommunvalet 2008.

Makten över informationsutrymmet

  Jag har levt 46 år i det här landet. Årets valkampanj från högerns sida med PLC:s ledare och kandidaten Montealegre i spetsen har sedan starten lagt sitt krut på att anklaga regeringen för att vara en ny diktatur. Inför dessa kommunalval som är inte nationella, detta vill jag betona, och alltså inte handlar om val av president utan val av borgmästare, har ledarna för PLC och deras anhängare drivit en kampanj mot presidenten Daniel Ortega. Man har helt enkelt lagt all sin kraft på att misskreditera regeringen. Men jag har levt i en diktatur, den som leddes av Somoza, den mest kriminella diktaturen i Latinamerika, en diktatur som censurerade medierna, en diktatur som massakrerade folket och mördade tusentals ungdomar bara för att de var ungdomar som troddes vara anhängare till sandinisterna. Dagligen hittades kroppar spridda i skogar och på soptippar, mördade av Somozas män. När jag var sexton år föredrog jag att dö framför att Somozas diktatur skulle få fortsätta regera.

Under den nuvarande regeringen har ingen tidning eller tv-kanal censurerats. Annars hade vi inte haft det som vi har det – det vill säga att de största medierna, tidningarna el Nuevo Diario och la Prensa och kanalen TV2 med flera helt har gått upp i kampanjen för att smutskasta regeringen. Dessa medier har i månader försäkrat att det skulle bli valfusk. På detta sätt har högern och media skapat en bild i folks medvetande om att valfusket är en realitet utan att bevis framlagts. Efter PLC:s valnederlag var de snabba med att hävda att deras nederlag berodde på valfusk. Inte kunde de väl ha förlorat på grund av att det nicaraguanska folket ville ha en förändring efter sexton år av kapitalistiskt styre?

Vem tjänar på  politiken?

Det var de mäktigaste och rikaste som tjänade på det tidigare styret och nu har det fattiga nicaraguanska folket, Latinamerikas näst fattigaste folk, hopp om förändring. En förändring som faktiskt håller på att genomföras. Elkostnaderna har sjunkit med tolv procent, man har också gett små affärsidkare mer än tjugo miljoner dollar i krediter med fyra procents ränta årligen. Fyrahundra bostäder har konstruerats till fattiga familjer och mer än trettiotusen bondefamiljer har fått kor och grisar. Dessutom har man gett frön för mer än tjugo miljoner dollar till småproducenter. Priset på gas har sänkts med mer än trettio procent och transportpriserna fortsätter att vara subventionerade. Till sist har mer än tusen gator belagts med sten, gator som tidigare inte gick att köra på för att de var så förstörda. Jag kan fortsätta räkna upp saker som gjorts men då skulle denna artikel bli alldeles för lång. Man ska komma ihåg att dessa saker har gjort på endast två år vid makten. Vi nicaraguaner förväntar oss mycket mer av Daniel Ortegas styre. Vi hoppas att det förverkligar den dröm som mer än femtiotusen nicaraguaner offrade livet  för, i kampen för en förändring.

Upplopp mot valresultatet

 När valmyndigheten släppte de första prognoserna för resultatet kom de första protesterna från högern som uppmanade sina sympatisörer att försvara rösträtten eftersom valet inte hade gått rätt till. Då började våldsamheterna. De åkte till uppsatta sandinisters hem för att protestera genom att kasta sten och misshandla dem, och sandinisterna gick till försvar.

I Managua förlorade PLC:s kandidat Montealegre. När det stod klart påstod han att det rörde sig om valfusk och att han hade partiets egen rösträkning i säkert förvar. Enligt honom hade han vunnit valet och bad valmyndigheten att omräkning skulle genomföras. Valmyndigheten tog beslutet att genomföra en omräkning och bad partiernas föreningsrevisorer att komma in med sin rösträkning för att göra en avstämning. Montealegre gick då ut och krävde att omräkningen skulle göras i hela landet och inte endast i Managua. Han lämnade därför inte in partiets listor från Managuas valkretsar.

 Som jag påpekade i början är dessa val kommunala och inte nationella. Varför då be om en nationell röstomräkning? Om problemet är att Managuas röster inte räknats rätt finns det ingen anledning att räkna om i hela landet. Det indikerar att det de vill göra är att skapa kaos i landet. Vilket stöd har de för det? Folkets stöd? Nej, för folket valde ett annat alternativ, folket valde de fattigas alternativ, det vill säga borgmästare som kommer lösa deras problem. Om Montealegre inte har stöd från folket, vilka ska han då få stöd ifrån? Troligtvis från organisationer som OSA och Carter-centret. Montealegre förlorade presidentvalet 2006 och förlorar nu borgmästarvalet i Managua och han vill inte kännas vid att han är en förlorare och inte har någon politisk framtid i landet.

PLC framställer sig som vinnare, men det är försent för i Managua är det redan avgjort. FSLN vann med 51 procent och PLC förlorade med 46 procent. Nu måste vi nicaraguaner återgå till lugnet och fortsätta framåt.

Det finns andra aspekter som det inte fanns utrymme att ta upp i denna artikel, som till exempel det demokratiska utrymmet och de metoder som krävs för att landet inte ska bli en diktatur i framtiden, men dessa frågor får tas upp vid ett senare tillfälle.


Erich Chavaría  Urbina

erichjose@hotmail.com

 

 


Vänskapsförbundet Sverige–Nicaragua | info@vfsn.se | Tegelviksgatan 40 A | 116 41  STOCKHOLM | Telefon: 08-642 08 81 | Org.nr.: 802010-1237| Stöd oss! | Om webbplatsen | PG: 87 06 91-3

» Sök
» Kontakta oss
» Interninformation