Vänskapsförbundet Sverige-Nicaragua (VFSN)För en rättvisare värld

Slut på sop-striden

Managua är åter en mycket smutsig stad och allt är som vanligt. Under några föregående veckor var Managua en farligt smutsig stad. Epedemier hotade. Råttinvasion hotade.

Slut på sop-striden

 

Managua är åter en mycket smutsig stad och allt är som vanligt. Under några föregående veckor var Managua en farligt smutsig stad. Epedemier hotade. Råttinvasion hotade.

 

För att göra en lång historia kort var det så här: på soptippen Chureca bor och ”arbetar” över 1000 personer. De samlar ihop de material – järn, koppar etc – som går att sälja till personer/företag som tjänar ganska stora belopp på återvinning av de ihopsamlade materialen. Och? Dock: vad som hände var att även sopgubbarna insåg att det fanns pengar att tjäna på att ”rensa ut” det bästa materialet på väg i sopbilarna till Chureca. Således började sopbilarna anlända till Chureca utan det ”bästa materialet”. Således blev det ännu svårare för invånarna och ”arbetarna” på Chureca att överleva.

 

Det hela ledde till strejk. Invånarna på Chureca blockerade helt enkelt infarten till Chureca. Inte en sopbil fick passera. Inte en enda, inte på fler veckor, med påföljd att soporna inte kunde hämtas alls utanför Managua-bornas hem. Långt över en miljon Managua-bors hem. Miljontalas människor som dagligen producerar tonvis med sopor.

 

Läger var kritiskt. Managua var plötsligt ännu smutsigare än staden brukar vara, om möjligt mycket smutsigare, och det varnades för epedemier och råttinvasioner.

 

Frågan fick samtidigt en storpolitisk dimension. Den blev ett slagträ i den maktkamp som sedan ett år pågått mellan regeringen (Ortega) och Managuas borgmästare (Nicho Marenco), där Ortega framställde Nicho som en buse som bara ville Chureca-invånarna illa.

 

Ortegas försök misslyckades dock. Nicho (som också tillhör regeringspartiet Frente Sandinista) stod på sig och till slut gjordes en uppgörelse med sopgubbarna, som fick löneförhöjning mot löfte att inte plocka ut det ”bästa materialet” på väg till Chureca.

 

Uppgörelsen satt dock hårt inne. Och striden var hård: sopbilarna fick vaktas av polis likt ”värdetransporter”, och detta var bara ett av alla surrealistiska inslag i den här historien.

 

Ett annat surrealistiskt inslag har, åtminstone för mig, varit följande: det har i dagstidningar här i Nicaragua skrivits spaltkilometer om ”sop-striden”, men i få av alla dessa artiklar har jag kunnat läsa ett allmänt ifrågasättande av att ha folk boende bland gamarna och de giftiga gaserna etc etc etc på Chureca.

 

Typ: 1) Förbjud folk att bo där. 2) Ge dem som idag bor där jobb och arbete, hur dyrt kan det vara? Inte särskilt dyrt i jämförelse med vad sop-striden kostade (ännu billigare i förhållande till vad den kunde ha kostat om det blivit en epedemi eller liknande...) under den månad som den pågick.

 

John Lapidus, 24 april 2008

      

 

 

 

 


Vänskapsförbundet Sverige–Nicaragua | info@vfsn.se | Tegelviksgatan 40 A | 116 41  STOCKHOLM | Telefon: 08-642 08 81 | Org.nr.: 802010-1237| Stöd oss! | Om webbplatsen | PG: 87 06 91-3

» Sök
» Kontakta oss
» Interninformation