Vänskapsförbundet Sverige-Nicaragua (VFSN)För en rättvisare värld

Reflektioner över Timbros åsikter om folkrörelsebistånd

Den 15 februari släpptes en rapport från Timbro skriven av Pär Krause där han beskriver den svenska bistånds- och solidaritetsrörelsen som ”GONGO: s” det vill säga NGO:s styrda av staten. Samtidigt menar han att organisationernas arbete inte ligger i linje med regeringens biståndspolitik. Något som i sig själv kan verka motstridigt. Rapporten har kommenterats i sin helhet på bland annat Forum Syds och Diakonias hemsidor. Jag kommer här främst att ta upp Krauses kommentarer om Vänskapsförbundet Sverige-Nicaragua.

VFSN tas upp i rapporten under rubriken ”Demokrati” där Pär Krause driver tesen om att ”GONGO:arna” är antidemokratiska. Orsaken till att VFSN hamnat där att föreningen anklagas för att inte verka för demokrati och inte förespråka yttrandefrihet. Hans argument är att det på Forum Syds hemsida står att VFSN är en organisation vars mål är ”att ge stöd åt revolutionens landvinningar”. Om man går in och läser stycket om VFSN så står det mycket riktigt så. Men det följer också en beskrivning av vilka landvinningar vi talar om: alfabetisering, jordreform och… demokrati. Jag har väldigt svårt att tro att Krause förespråkar diktatur och mord på journalister som faktiskt var realiteten innan revolutionen.

Andra tecken på vår vurm för odemokratiska rörelser hittar Timbro i nyhetsbrevet ”150 dagar med sandinisterna”. Nyhetsbrevet skrivs av John Lapidus, VFSN: s koordinatör i Managua. Det är personliga reflektioner över vad som händer i Nicaragua. I det nämnda nyhetsbrevet beskrev John sina upplevelser av FSLN:s första 150 dagar vid makten och kopplar det till den vänstervåg som dragit över Latinamerika de senaste åren och som har inneburit att det nu finns vänsterregeringar från Chile i söder till Nicaragua i norr. (Det bör kanske tilläggas att dessa regeringar sträcker sig från form av socialdemokrati till socialism.) I nyhetsbrevet (som för övrigt går att hitta på denna hemsida) skriver John om sina förhoppningar inför framtiden men också om farhågor och problem såsom till exempel toppstyrning inom FSLN.

Rapporten framställer dock VFSN som hetsare mot yttrandefrihet på grund av koordinatörens vänsteråsikter. Med utgångspunkt från den slutsatsen kan man ju börja fundera på vilken definition Pär Krause själv har på yttrande- och åsiktsfrihet? Den kanske mest anmärkningsvärda slutsatsen som han drar är dock att nyhetsbrevet skulle vara del av VFSN:s SIDA-finansierade verksamhet i Nicaragua. Om Krause hade haft de vetenskapligt undersökande kriterier som kan krävas av en verklig rapport, hade han haft klart för sig att det inte förhåller sig så.  Inte på en enda rad berörs det arbete som VFSN faktiskt gör för de skattepengar vi fått förmånen att förvalta. 

Vad är då avsikten med att framställa ett flertal av Sveriges bistånds- och solidaritetsorganisationer som odemokratiska sammanslutningar med dunkla syften? Timbro har på senare tid drivit biståndsfrågan. Det handlar mestadels om att få rubriker i massmedia som ytterligare blåser upp ett moraliserande ifrågasättande av det ideella engagemanget. I regeringens nya biståndspolitik som lanserades under hösten förändrades det bilaterala biståndet kraftigt. Samtidigt sa man att folkrörelsebiståndet skulle få behålla sin ställning i biståndbudgeten. Men det sades också att nya riktlinjer skulle dras upp för under vilka förutsättningar dessa pengar skulle fördelas. Pär Krauses rapport deklarerar vilken syn Timbro och dess ägare har på det nuvarande biståndet och talar kanske även om vilken riktning de skulle vilja att det hade i framtiden. Är det åsiktskontroll och politisk styrning Timbro vill ha? Jag har svårt att se om Timbro syftar till att det är organisationerna som ska ändra sig? Eller om Timbro önskar att det fanns andra organisationer, ideologisk anpassade till den linje som tankesmedjan driver. Som i så fall skulle rycka in och sköta den del av biståndet som inte statsorganen fördelar? Eller om enskilda organisationers bistånd inte alls ska ha statligt finansiering utan hänvisas till privata donationer? Oavsett vilket, tycker jag att det talar för en större politisk styrning av det bistånd som finansieras med skattemedel. Åsiktskontroll och politisk styrning brukar ju annars inte vara något som Timbro förespråkar.                 

Med tanke på att rapporten endast är en pappersdrake uppbyggd på lösryckta citat och full med felaktigheter - skulle det varit lockande att bara rycka på axlarna och inte uppmärksamma den i onödan. Tyvärr finns risken att den inte faller i glömska utan tas för sanning, vilket gör det nödvändigt att faktiskt slå hål på argumenten som där framkommer.

 

Caroline Johansson

caroline@vfsn.se

2008-02-20

 

 


Vänskapsförbundet Sverige–Nicaragua | info@vfsn.se | Tegelviksgatan 40 A | 116 41  STOCKHOLM | Telefon: 08-642 08 81 | Org.nr.: 802010-1237| Stöd oss! | Om webbplatsen | PG: 87 06 91-3

» Sök
» Kontakta oss
» Interninformation