Vänskapsförbundet Sverige-Nicaragua (VFSN)För en rättvisare värld

Svenskt bistånd till Nicaragua var inte dåligt!

I anslutning till ”Exit Nicaragua” i Stockholm 3 – 4 juni i år presenterade Sida nya utvärderingar av biståndet under trettio år till Nicaragua. Mats Carlsson var där för Vänskapsförbundet Sverige – Nicaragua.

I augusti 2007 beslöt regeringen Reinfeldt att avsluta programbiståndet till flera länder, däribland Nicaragua. Man bestämde också att det skulle göras en utvärdering av det trettio år långa biståndet och att det skulle kulminera i någon form av ”event”, Exit Nicaragua. VFSN: s styrelse avböjde dock att delta som en protest mot regeringsbeslutet och för att man ansåg att Exit Nicaragua var ett kostsamt miljon jippo (fem miljoner kronor).  

Utvärderarna skriver att den borgerliga regeringens beslut bland annat berodde på missnöje med FSLN: s politik (Frente Sandinista Libración Nacional) både före och efter segern i presidentvalet 2006. I början av 2000-talet upprättades en inofficiell pakt mellan PLC (Partido Liberal Constitucionalista) och FSLN. Genom den förhindrades presidenten Enrique Bolaños (2002 – 2006) att få igenom sina förslag i parlamentet. Det handlade om sådant som det internationella givarsamfundet såg positivt på, exempelvis åtgärder mot korruptionen, att skapa oberoende domstolar, en effektiv och opolitisk statsapparat. Pakten innehöll också att den till tjugo års fängelse dömde, f.d. presidenten Arnoldo Alemán (1997 – 2001) blev frisläppt och att de två partierna delade makten över de juridiska instanserna.

Sveriges beslut påverkades även av att det nicaraguanska parlamentet 2006 lagstiftade om förbud mot ”terapeutisk abort”(abort föranledd av att kvinnans hälsa eller liv är i fara i samband med havandeskapet). Det var en stor motgång för den svenska biståndspolitiken som hade haft ett starkt fokus på jämställdhet och mänskliga rättigheter. Slutligen centraliserades mer av biståndet när Daniel Ortega (2007 – 2011) blev president och de gamla biståndsgivarna fick mindre att säga till om.

Utvärderarna har funnit att stödet som gavs på 1980-talet, främst till skogs- och gruvsektorn, lämnade begränsade bidrag till Nicaraguas utveckling. Slutsatsen kritiserades dock av Exit- deltagare, som menade att man bör se hjälpen från perspektivet att landet befann sig i krig och ekonomisk blockad under hela decenniet. 

Däremot biståndet under perioden 2001 – 2008 får både ros och ris, främst det förstnämnda. Framgångsrika insatser är de som haft en lokal förankring och där de fattiga har varit den direkta målgruppen. Det handlar till exempel om mikrokrediter, bostäder och inkomstgenererande projekt. Också stödet till utbyggnaden av sjukvården och domstolsväsendet till perifera områden har gett positiva resultat. Även två icke avslutade projekt hävdar utvärderarna har hög måluppfyllelse: organisering av polisen och forskningssamarbetet mellan nicaraguanska och svenska universitet. Det som åstadkommit alldeles för lite positiva förändringar är Sida: s stöd till den centrala förvaltningen och det kritiserade budgetbalans stödet.

Svenskt bistånd har karaktäriserats av ett tydligt jämställdhetsperspektiv och att Sverige har under de trettio åren haft en framskjuten roll bland givarnationerna, både gentemot regeringen och det civila samhället. Samarbetet har präglats av förhållandevis hög grad av respekt och ömsesidighet.  Det är ofta svårt att mäta framgång, men då ett projekt på ett plan blivit ett misslyckande kan det ändå ha skett en annan form av utveckling, exempelvis i form av nya tankar om jämställdhet, barnuppfostran och organisering.

Utvärderingen har tre brister som jag ser det, för det första att den har för kort tidshorisont för att bedöma de långsiktiga effekterna och för det andra att den inte har undersökt effekterna av det omfattande personalbiståndet och inte heller projekt med en budget under tio miljoner kronor, härmed lämnas exempelvis VFSN, UBV och Svalorna utanför.

Slutsatsen från rapporten om biståndets effekter (2001 – 2008) är att det på det stora hela varit lyckat, men att stödet inte borde ha fasats ut på det sätt som skedde (för snabbt och utan garantier på att andra nationer skulle överta Sveriges roll), särskilt med tanke på att landet fortfarande är ett av Latinamerikas fattigaste länder och att demokratin inte har utvecklats som förväntat.

 

Text: Mats Carlsson  

  

Källor: Outcome Assessment of Swedish Cooperation with Nicaragua 2001 – 2008. Öström & Lewin. Sida 2010.

Nicaragua, 30 años de Cooperación y Amistad. Outcome assessment of phase out of swedish cooperation with Nicaragua 2008 – 2011. (Draft) Öström & Lewin. Sida 25/5 2010.

 

 


Vänskapsförbundet Sverige–Nicaragua | info@vfsn.se | Tegelviksgatan 40 A | 116 41  STOCKHOLM | Telefon: 08-642 08 81 | Org.nr.: 802010-1237| Stöd oss! | Om webbplatsen | PG: 87 06 91-3

» Sök
» Kontakta oss
» Interninformation