Vänskapsförbundet Sverige-Nicaragua (VFSN)För en rättvisare värld

Vilket håll går Sandinisterna och hur ska de komma dit?

Ett knappt halvår hade gått då jag satte mig ner med Aarón Jousé Peralta Obregón och Arlen Gabriela Benavides Ramirez. Båda två har varit med i Juventud Sandinista, sandinisternas ungdomsförbund i flera år, men det var länge sedan de haft möjlighet att reellt påverka på regeringsnivå. Vi träffas för att prata om vad FSLN vill genomföra nu när de fått makten och hur de ser på deras möjligheter att göra det.

Vad gör sandinisternas ungdomsförbund

Eftersom medelåldern i Nicaragua är så låg så har sandinisternas ungdomsförbund och moderpartiet alltid varit tätt sammanflätade. Ungdomsförbundet är och har varit partiets bas. Det är genom ungdomsförbundet som dragen av folkrörelse hållit sig kvar starkast.

– Man kan se ungdomsförbundet som partiets förtrupp när det gäller aktiviteter, säger Aarón. Vi fungerar som ett stöd till moderpartiet och i dagsläget innebär det ett stöd till regeringen. Men vi är också en spark i baken på dem.

Ungdomsförbundet arrangerar möten och föreläsningar för att informera människor och rekrytera nya medlemmar på ett liknade sätt som det fungerar i den svenska politiken. Man deltar också aktivt i manifestationer, bondeaktiviteter, universiteten och andra delar av det politiska livet i landet. Förutom de rent dagspolitiska frågorna lägger man även stort fokus på kulturfester, sportaktiviteter och andra fritidsaktiviteter.

I Nicaragua innebär ju även det politik eftersom det inte finns så mycket fritidsaktiviteter och de som finns är ofta dyra, förklarar Gabriela. Vi samarbetar också ofta med kulturhus och liknande organisationer.

Läger i Pueblo Nuevo

Både Gabriela och Aarón har varit aktiva sandinister i Estelí under en längre tid, men de kommer båda från rätt olika bakgrunder. Medan Gabriela har en partiaktiv familj som har det hyfsat bra ställt kommer Aarón från fattigare förhållanden. De läser båda två på universitetet och jobbar vid sidan om med olika projekt. Det senaste året har Aarón varit representant i det sandinistiska ungdomsförbundets styrelse i Estelís departement. Både hans engagemang och hans utbildning till socialarbetare har gett honom en god inblick i hur saker och ting fungerar. Estelí har alltid varit ett starkt fäste för sandinisterna och även ungdomsförbundet har haft många medlemmar tidigare, men efter valet så växte de explosionsartat. På min fråga om de har lyckats administrera och kanalisera allt nytt intresse skrattar Aarón lite, eftersom han vet att det tidigare fungerat lite si och så med organiseringen. Han säger dock att det nu blir bättre och bättre. En bra mätsticka på detta är den årliga lägerhelgen som arrangeras av Sandinisterna i Estelí. Det första arrangerades i Miraflor år 2003, året därefter i Tisey och i år höll de till i Pueblo Nuevo. Årets tema kallades ”De ungas drömmar” och handlade just om vilka förhoppningar unga sandinister hade på landets politik efter valet och hur de skulle kunna förverkligas. Lägret, som lockade flera hundra nicaraguanska ungdomar, samt representanter från vänsterpartier i Guatemala, El Salavdor, Honduras och Norge, var till en del en social tillställning men fram för allt diskuterades framtidens politik. Efter lägret hade man lyckats lägga fram en arbetsplan med kortsiktiga, mellanlångsiktiga och långsiktiga mål inom bland annat utbildning, jobb, boende och miljö.

 Arles

Vad tror de om valet

Jag frågar vad de tror att FSLN kan genomföra efter att ha segrat i valet. Vad vill de genomföra och vad tror de att de kommer att lyckas med? Gabriela börjar med att jämföra hur det var när de vann revolutionen, att det hade varit en väpnad revolution men att tiderna nu är annorlunda. I dag står ingen strid med vapen utan det gäller att vinna över idéernas krig och de senaste två decennierna har de nyliberala idéerna varit på stark frammarsch i Nicaragua.

Det gäller att visa att det fortfarande är möjligt att tänka på ett annat sätt, säger han. Och såklart visa att det går att genomföra saker på ett annat sätt också.

 

Leva som man lär

Ett sätt att visa att saker kan se annorlunda ut är genom att leva som man lär. Det är en sak som den nya regeringen försökt visa genom att införa interna kvoteringssystem. Man har tre olika grupper som kvoteras in och det är kvinnor, unga män och unga kvinnor, grupper som är underrepresenterad i den nicaraguanska politiken. Vidare finns ett ungdomsministerium som är tänkt att öppna upp för ungas inflytande. Sandinistiska ungdomsförbundet kommer här att fungera som en viktig kanal mellan regeringen och nicaraguanska ungdomar. Ett annat grepp var att sänka lönerna i regeringen markant. Presidenten, som är den som tjänar mest i regeringen har nu en lön på 5000 USD, en lön som till och med är betydligt lägre än de 15 000 som parlamentsledamöterna tjänade innan. Alla måste dessutom skatta på sina inkomster, något som inte förekom tidigare. Andra förändringar som också redan genomförts är att förbjuda alla sorters avgifter i grundskolan, samt införa gratis hälsovård. Man har också börjat satsa på ett mer transparent myndighetssystem för att minska korruptionen.

Systemet är tänkt att slå mot alla oavsett politisk färg, hävdar Aarón. Det har visat sig effektivt genom att två sandinistiska borgmästare avsatts efter införandet. På så sätt tas ingen hänsyn till om det är partikamrater eller opponenter som avsätts.

Ingen av dem har nämnt den kritiserade abortlagen som FSLN ställde sig bakom innan valet. Ett beslut som troligtvis gav dem andrum från smutskastning av kyrkorna och i media men som samtidigt gjorde stora delar av deras väljarkårer besvikna. Jag bestämmer mig för att fråga hur de ställde sig till beslutet.

På ett känslomässigt plan var jag kritisk, berättar Gabriela. Men samtidigt kan jag förstå det taktiska i att göra som de gjorde. Inom partiet har det inte varit fråga om att det skulle vara ett långvarigt beslut och jag är säker på att det kommer att rivas upp igen så fort som möjligt.

De skyndar snabbt vidare till att diskutera andra aspekter av rättigheter som kommer förbättras för kvinnor, uppenbarligen rätt trötta på frågan. Många stora organisationer inom det civila samhället såsom ”Red de Jóvenes” har valt att inte ta en aktiv ställning i frågan utan istället fokusera på kampanjer för preventivmedel. Det märks även på Aarón och Gabriela att det är en fråga som man blivit van att ge ett undvikande svar på.

 Aaron

Risker

Gabriela och Aarón pratar i munnen på varandra och ler stort. Det går inte att ta miste på att de har stora förhoppningar på framtiden. Men det måste ju även finnas risker.

Förtroendet för sandinisterna har länge varit lågt, berättar Gabriela. Partiet har förknippats med krig och elände, men när folk börjar se positiva förändringar så kommer de som fortfarande är tveksamma se att vi vill positiva saker för Nicaragua.

Jag frågar hur det kommer att bli ifall förändringarna inte kommer, om vilka problem de ser för sandinisternas plan.

Att andra stater blandar sig i ovanför våra huvuden som förra gången skulle göra det svårt för oss att genomföra det vi vill, säger Aarón. Naturkatastrofer, krig och utomstående aktörer som alla påverkar vår ekonomi kan omöjliggöra förändring. Men som tur är har vi ett större kontaktnät nu än förut. Det finns många som är kritiska till IMF och USA och i Latinamerika finns flera länder som delar vår politiska uppfattning och som stödjer oss. Venezuela har lovat att hjälpa oss med energi och arbetstillfällen genom att sälja olja och förlägga ett oljeraffinaderi i Nicaragua. Kubanska läkare är redan på plats för att hjälpa oss att förbättra den nicaraguanska sjukvården. Kuba har även bistått med en kampanj för att förbättra Nicaraguas energi genom installering av lågenergilampor och restriktioner mot att hugga ner träd. Ett flertal samarbeten gör att vi förhoppningsvis inte ska behöva bli så beroende av villkorat ekonomiskt bistånd.

Jag har dessutom blivit erbjuden att åka till Kuba för att delta i en utbildning i organisation av politisk verksamhet, utbrister Aaron. Det ska bli fantastiskt intressant.

På väg hem är jag både glad och konfunderad. Många saker de berättat spår verkligen om en bättre framtid för Nicaragua och att det finns en god möjlighet att genomföra politiken de säger sig vilja genomföra. Samtidigt är det svårt att hitta någon partimedlem som samtidigt kritiserar de svagheter partiet har. Vad gäller ungdomsförbundet är det fortfarande rätt högt i tak men både det och moderpartiet FSLN tenderar att toppstyras. Förhoppningsvis kommer ett ökat antal eldsjälar kunna röra om i grytan och få in nya infallsvinklar som ökar kvalitén inom och förtroendet utom partiet. En sak är dock klar. Det var längesedan Nicaraguas framtid stod framför så pass många intressanta vägskäl.

Caroline Johansson 

 



 

 


Vänskapsförbundet Sverige–Nicaragua | info@vfsn.se | Tegelviksgatan 40 A | 116 41  STOCKHOLM | Telefon: 08-642 08 81 | Org.nr.: 802010-1237| Stöd oss! | Om webbplatsen | PG: 87 06 91-3

» Sök
» Kontakta oss
» Interninformation