Kuba hjälper Nicaragua att riva gamla hinder
Den 5 februari reste, för första gången i nicaraguas historia, en grupp på nio läkare för att utbilda sig i genetik, till Kuba.
Nicaragua har inga sådana specialister. Med tanke på att
landet har en utvecklingsstrategi grundad på produktionen av mat, och att den
biologiska mångfalden är en av Centralamerikas största, kan man förstå vikten
av att ha egna specialister på området.
Men vad dessa nio läkare, som kom från hela landet -
utom från huvudstaden - skulle få för uppgift efter utbildningen blev
känt först en vecka senare. Och det handlade inte om pengar och ekonomi.
Den 11 februari intervjuades, i den nicaraguanska teven, läkaren Miladis
Orraca. Hon är samordnare för den kubanska brigaden
på 60 specialister som under hela förra året, tillsammans med
nicaraguanska sandinistiska läkare och folkmaktens lokala organ runt om i
landet, kartlade situationen för Nicaraguas funktionshindrade, också för den
allra första gången i historien.
126 316 funktionshindrade nicaraguaner och deras släktingar deltog i
undersökningen, som inte var någon vanlig sådan. Alla fick en medicinsk
undersökning och ca fem procent av dem som hade livshotande hälsovårdsproblem
eller mycket akuta behov, fick specialiserad vård på plats och stöd på olika
sätt. Många, kanske de flesta av dem, hade aldrig i
sitt liv sett en läkare förut.
Programmet i Nicaragua heter "Todos con Voz", en ordlek som kan
tolkas samtidigt som "Alla med Röst" och "Alla med Dig".
Egentligen, detta är ett ALBA-initiativ som bär självaste Fidel Castros
signatur. I Ecuador heter programmet "Misión Manuela Espejo".
Tanken är att samtidigt kartlägga de funktionshindrades hela situation och ge
vård eller stöd till de mest akuta fallen för att sedan utarbeta en nationell
strategi för att integrera de funktionshindrade i samhället, inte bara som föremål för medicinska åtgärder utan
som medborgerliga subjekt, samt att medvetandegöra omgivningen om de
funktionshindrades situation, från familjen och grannskapet till hela landet.
"Nyligen (i slutet av förra året) avslutades den psyko-sociala,
pedagogiska och kliniskt-genetiska studien av de funktionshindrade",
förklarade läkaren Miladis Orraca. "Tillsammans med de Sandinistiska
Läkarnas Rörelse kunde vi besöka varje funktionshindrad person i sitt hem. Det
var den största segern av alla - att kunna nå dit människan bor".
I flera månader besökte brigaden (ca 200 läkare, varav 60 kubaner) landets mest
avlägsna delar och frågade runt, om folk
visste var människor med funktionshinder bodde.
"Sammanlagt studerade vi 126 316 personer och gav vård till 203 536 av
deras släktingar hemma, plus 27 134 hembesök från specialisterna i genetik och
37 000 besök till andra specialister ute i hälsovårdscentralerna. Allt detta
gjordes under projektets forskningsfas," sade Miladis.
"Vi räknade inte bara antalet människor med funktionshinder, utan gjorde
också en övergripande utvärdering av personens situation som psyko-biosocial
varelse", förklarade hon.
"Dit kom specialister i medicin, genetisk rådgivning, genetik, och
psykopedagoger som utvärderade människans situation. Utifrån denna utvärdering
skapades ett slags klinisk historia av personen som vi kallar för
instrument", tillade Orraca.
Läkaren förklarade att "Kuba har utbildat ett stort antal specialister i
genetisk rådgivning som kommer att ge studien kontinuitet. För några dagar
sedan anlände 9 nicaraguanska läkare till ön
som kommer att få en master i genetisk rådgivning".
Dessa läkare, utvecklar Orraca, "kommer att ha alla nödvändiga verktyg för
att förebygga förekomsten av genetiska sjukdomar ute i samhället".
Studien gav dessutom kunskaper om hur många personer som har behov av
utbildning, hur många som kan gå i den vanliga skolan, hur många som behöver
specialutbildning, hur många som kan arbeta och behöver stöd att integreras på arbetsmarknaden samt en mängd annan
information som hjälper den sandinistiska regeringen att utforma sin politik
med hänsyn till de funktionshindrades behov.
Utöver detta, som nämndes ovan, försökte brigaden ge allt stöd till de personer
som befann sig i en kritisk situation men dessa utgjorde endast fem procent av
fallen.
"Egentligen har studien inte upphört i och med rapporten. Arbetet med studien upphör aldrig",
förklarade Orraca.
"Studiens andra fas har som grundsyfte att fortsätta integrera de
funktionshindrade i samhället", sade läkaren.
"Det är viktigt att utveckla insatser riktade till familjen och
närsamhället som skapar förutsättningarna för att den funktionshindrade får en
ökad livskvalité", förklarade hon.
Att åstadkomma den funktionshindrades integration i
samhället går, för Orraca, utöver tillfredsställandet av de materiella
behoven och "är det viktigaste och det svåraste att åstadkomma, eftersom
det handlar om att förändra befolkningens syn på den funktionshindrade, att
folk blir medvetna om" den
funktionshindrades situation "för att kunna erbjuda det humana stöd och
den speciella behandling som de förtjänar. När vi talar om speciella behov
menar vi t.ex. att om det finns arkitektoniska hinder, så skall dessa tas bort,
och så vidare".
Enligt läkaren kan arbetet innebära att lära släktingarna till en dövstum
person teckenspråk så att de kan kommunicera med henne eller honom.
Just nu arbetar brigadens medlemmar med att utarbeta en plan för att sprida
studiens resultat bland landets olika instanser och organisationer samt för att
definiera Kubas fortsatta insatser på området.
Text: Jorge Capelán